Jag får många frågor kring pension för vikarier och timanställda. Eftersom det pratas så mycket om vikten av att jobba heltid så länge som möjligt under yrkeslivet, är det inte så konstigt att de som inte har den möjligheten blir fundersamma och kanske till och med lite oroliga. Men det kan ju också vara så att man frivilligt har den typen av anställning, till exempel under studietiden eller när man har gått i pension från sitt ordinarie arbete.

Dagens pensionssystem tar faktiskt hänsyn till att arbetslivet ser annorlunda ut nu än tidigare. Den allmänna pensionen tjänar du in till så fort du betalar skatt oavsett hur gammal du är.

För kollektivavtalade tjänstepensioner finns oftast en nedre åldersgräns, vanligtvis börjar du tjäna in till din egen pension från 25 års ålder, beroende på avtalsområde. För ITP1 är åldersgränsen 25 år och för ITP2 var den 28 år, men eftersom den är på utfasning är den yngste med ITP 2 nu 41 år gammal.

ITP1 tjänar du in från första kronan upp till 65 års ålder, oavsett vilken anställningsform du har så länge arbetsgivaren har kollektivavtal.

För att tjäna in till ITP2 krävs att du jobbar åtta timmar i veckan i genomsnitt under en tremånadersperiod. Är du vikarie börjar ITP2 gälla efter tre månader men då retroaktivt från första dagen. Det kan vara bra att känna till att det finns en övre gräns för att kunna komma in i ITP2, som är 36 månader innan 65 år. Men det finns inget som hindrar att arbetsgivaren i alla fall betalar en ITP1-försäkring, men det är frivilligt.

ITP2 har i avtalet en pensioneringsålder på 65 år och i ITP 1 har arbetsgivaren ett betalningsansvar tills du fyller 65 år, men vill du jobba vidare efter 65 år så kan du i både ITP 1 och 2 komma överens med din arbetsgivare om att denne betalar in till en ITP 1-försäkring via Collectum.