Jag läser i tidningen att Björn Skifs är mitt uppe planerandet av en ny krogshow. I en bisats nämns att han fyller 65 nästa år.

Jag har ett fotografi hemma som jag ofta använder när jag föreläser. Det är en bild på min morfars föräldrar där de står utanför sin lilla stuga i början av 40-talet när de är drygt 60 år. De står en bit ifrån varandra och har ett litet leende på läpparna. Båda två har iögonfallande stora och grova händer och Affa (Alfred) är lite sned i höften efter en olycka i ungdomsåren. Gina (Georgina) har det gråa håret uppsatt i en knut och det randiga förklädet ser nystruket ut.

Affa och Gina höll bokstavligen igång tills de dog. Han var med vid bland annat bryggbyggen, och skulle väl idag kunna ha försörjt sig som någon slags operativ seniorkonsult inom bygg- och båtbranschen. Gina, som skötte markservisen och potatis- och jordgubbsland, skulle idag sannolikt kunnat kalla sig miljöexpert med fokus på återvinning. Alfred dog när han var 68 år, ett år efter han fick folkpension, Gina levde ett par år ytterligare.

Jag älskar verkligen den bilden på mina förfäder som jag aldrig träffade, och tänker att tiderna verkligen har förändrats – men det har vi också gjort.