Det finns inte så många större ekonomiska beslut som inte kräver någon som helst planering. Jag har faktiskt aldrig hört talas om någon som impulsköpt eller sålt ett hus, eller som utan eftertanke har sagt upp sig från jobbet. Jag har heller aldrig stött på någon som har gått i pension från den ena dagen till den andra utan någon som helst planering. När det handlar om pension kanske det dessutom inte bara är de ekonomiska aspekterna som spelar in.

Jag har en kompis som går i väntans tider, det vill säga hon går och väntar på att gå i pension inom något år eller så. De funderingar hon brottas med är kanske inte så mycket av ekonomisk karaktär,  snarare sociala och existentiella.

Hur känns det egentligen att vakna på morgonen och veta att man inte har något jobb att gå till? Eller att ingen längre efterfrågar ens kunskaper och utlåtanden? Hur kommer dagarna att fyllas och med vad?

Jag tror att ju förr man funderar över de här sakerna desto lättare klarar man övergången från arbetsliv till permanent fritidsliv. Och det finns ju inget som säger att man inte kan jobba vidare med andra saker efter pension om man tröttnar på fritidslivet.