Ofta får man höra att det är dyrt att anställa äldre privatanställda tjänstemän, men det är ett påstående som behöver förtydligas.

För det första är det bara ITP2:or som berörs och för det andra så har lönenivå och tidigare arbetsliv betydelse. Det kan finnas andra pensioner som ska tas med i beräkningen.

Lite förenklat säger vi att en person jobbar hela sitt yrkesliv inom ITP2, men byter arbetsgivare vid 56 års ålder och får en lägre lön. Den personen kan vara mycket billig för arbetsgivaren att anställa. Tidigare arbetsgivare har så att säga redan betalat in tillräckligt med pengar, enligt den gamla lönen, så att potten som ska betala den framtida pensionen är välfylld.

I det motsatta fallet så byter samma person jobb vid 56 års ålder och höjer lönen rejält. I så fall kan personen vara dyr för den nya arbetsgivaren, på grund av att tidigare inbetalningar till ITP-försäkringen har varit baserade på en lägre lön. Alltså ”saknas” det pengar för att upprätthålla löftet om en viss procentsats av lönen i pension. Det som fattas måste den nya arbetsgivaren betala in under en relativt kort period fram till pension.

Det kan vara bra att känna till att det också finns ett tak för hur mycket varje enskild arbetsgivare måste betala, det kan aldrig bli hur dyrt som helst.

Det är alltså en sanning med modifikation att det är dyrt att anställa äldre.