Jag fick en fråga från en kompis som använder sig av en fondbytartjänst till sin premiepension. Fondbytartjänsten innebär att sparare lämnar ut inloggningsuppgifterna till sitt premiepensionskonto till ett företag som åtar sig att byta fonder. 

Från och med förstas december är den verksamheten inte möjlig längre och min kompis undrade nu hur hon ska göra i fortsättningen, om hon ska fortsätta låta samma företag förvalta pengarna.

Jag har egentligen inga synpunkter alls på om människor överlåter till någon annan att ta hand om pensionspengarna, men ofta är den här typen av tjänster väldigt dyra.

 I min kompis exempel kostar kalaset 595 kronor i en fast årsavgift vilket motsvarar närmare 1 procent på medelsvenssons premiepensionskapital (cirka 65 000 kronor). Därutöver tar bolaget ut 1,5 procent av kapitalet på årsbasis. Till dessa avgifter tillkommer så klart fondförvaltningsavgifter samt Pensionsmyndighetens avgift.

Den som överlåter hanteringen av premiepensionen måste rimligtvis förvänta sig en bra avkastning, och avkastningen måste faktiskt vara mycket bättre än annars för att väga upp de saftiga avgifterna.  Och för att klara av att generera mycket högre avkastning måste sannolikt också risknivån vara mycket högre.

Många uppfattar pensionssystemet som krångligt och tror att man måste vara så himla aktiv och byta fonder stup i kvarten. I en sådan värld finns det så klart företag som utnyttjar människors oro och okunskap och som mot en avgift erbjuder lösningen på problemet.   

Men som sagt det är ofta en dyr lösning på ett problem som du utan avgift kan lösa själv.