Man kan ha olika relation till det faktum att vi förhoppningsvis ska gå i pension någon gång.

Jag har en kompis som nu i våras jobbade sin sista dag vid 62 års ålder. När jag åt lunch med henne några dagar innan och frågade hur hon kände inför pensioneringen, svarade hon att hon inte tänkt så mycket på det. Hon trodde att det skulle kännas som en ovanligt lång semester. Att det kanske efter sommaren skulle kännas lite konstigt, när alla andra går tillbaka till jobbet, men annars inget speciellt.

Min pappa som gick i pension för ett antal år sedan fick förfrågan om att jobba vidare. Han vägde för och nackdelar mot varandra och tackade efter moget övervägande nej. Han såg fram emot pensioneringen och framförallt söndagarna som pensionär. Då skulle han nämligen inte alls behöva förbereda sig inför måndagens arbete, och kunde själv bestämma när han ville kliva ur sängen på morgonen.

Min mamma däremot jobbade extra ända upp i 70-årsålder, hon tyckte att det var roligt samtidigt som det gav lite klirr i kassan.

En annan kompis till mig ska inom loppet av något år bestämma om han ska gå i pension eller inte. Han gillar sitt jobb och har mycket kvar att ge. Hans fru är dessutom rätt mycket yngre och barnen är i övre tonåren. Han har väldeliga funderingar kring hur de närmaste åren ska gestalta sig – jobba heltid, deltid eller gå i pension.

Det är inte helt lätta frågor att ta ställning till – ekonomin, familjen och sociala förhållanden påverkas när arbetstiden ersätts med fri tid.

Närmar du dig pensionen och funderar över hur ekonomin påverkas av olika scenarier, kan ett besök på minpension vara en början. Där kan du göra egna beräkningar och se hur olika uttagstider påverkar ekonomin. För den som vill ha lite guidning kring hur man kan ta ut pensionen kan Pensionsmyndighetens informationsmöten för blivande pensionärer vara något att rekommendera.