Igår åkte jag taxi för första gången på länge och det var en väldigt trevlig upplevelse. Taxichauffören var riktigt pratsam, vilket inte alltid är till fördel tycker jag, men i detta fall blev det ett intressant och spännande samtal.
Chauffören, som jag inte har en aning om vad han hette men som vi för enkelhetens skull kan kalla Pelle, hade ett förflutet som teknisk konsult. Han hade jobbat i många år på samma företag men vid 67 års ålder tyckte uppdragsgivaren att Pelle var för gammal och han åkte ut.
Men eftersom Pelle kände att han absolut inte var färdig på arbetsmarknaden startade han ett företag med sina vuxna barn där han stod för en mindre konsultande del, medan ungarna skötte ruljangsen.
Han hade tidigare i livet bott i villa med familjen men skiljde sig för några år sedan och hade nu ett nytt förhållande på distans, då nya särbon höll till i Göteborg. Själv bodde han sedan fyra år inneboende i Bagarmossen och stormtrivdes med tillvaron.
Taxilicensen var relativt ny, bara femton månader, men vid 73 års-ålder tyckte han att livet var toppen. Han hade sitt lilla krypin, sin särbo och sitt jobb där han fick tillfälle till nya sociala kontakter.
Att han dessutom ökade på sin inkomst och pension såg Pelle bara som bonus, det viktigaste var att han levde ett gott liv.
Jag läste just på Pensionsmyndighetens blogg där deras pensionsexpert Monica Zettervall svarar på frågor kring den allmänna pensionen. Bland annat får vi veta att den högsta pensionen som betalas ut just nu är drygt 54 000 kronor i månaden. Pensionen hamnar hos en person som gick i pension vid närmare 80 år ålder.
Tanken svindlar när jag tänker att man kan jobba ända upp i 80-årsåldern, men när jag tänker på min korta bekantskap med Pelle inser jag att ingenting är omöjligt, om man orkar och har viljan vill säga.
Trevlig helg!
Lämna en kommentar