Det diskuteras rätt flitigt om flytträtt för pensioner.  Regeringen har också tillsatt utredning om just detta, att alla ska ha rätt att flytta sina pensionspengar, även tjänstepensionen, från den ena förvaltaren till den andra när och hur man vill.

Men det är lite konstigt med debatten – jag träffar många vanliga sparare, alltså människor som inte jobbar med pensioner, i olika sammanhang och pratar pension. Jag kan faktiskt inte ens påminna mig när flytträttsfrågan kom upp senast. Frågorna handlar istället om hur pensionen fungerar, vad händer om man inte väljer, skillnaden mellan sparformer, hur efterlevandeskyddet fungerar, hur man kan få en överblick (minpension.se) och vart man kan vända sig för att få goda råd (PTKs rådgivningstjänst).

Det här är märkligt tycker jag – att flytträttsfrågan är så oerhört viktig, när många pensionssparare inte ens vet om att de har en tjänstepension. Och de som känner till det har begränsad kunskap och väldigt jordnära frågor kring pension.

Jag har ju tidigare liknat pensionen vid en långsiktig investering i till exempel en bostad. Använder jag den liknelsen i ovanstående resonemang skulle det i princip vara som om jag skulle gå i flyttankar innan jag ens har flyttat in, och vem tjänar på det kan man fråga sig.

Det är självklart bra att flyttfrågan diskuteras. Det kan verkligen finnas ett värde i att man kan ta sina pengar och gå om man som kund är missnöjd, och framförallt ha möjlighet att slå ihop små pensionsskvättar till en försäkring istället.

Men som sparare måste jag förstå hur systemet och pensionen fungerar – först då kan jag fatta relevanta beslut om en eventuell flytt och ta konsekvenserna av densamma.