Foto: Wikimedia Commons
Inom ITP och många andra tjänstepensionsplaner, är en livslång utbetalning av pensionen alltid standard, vilket oftast är bra eftersom vi förväntas leva länge. Men jag fick en filosofisk fundering från Calle som undrade hur det egentligen går till – ingen kan ju på förhand veta hur länge man kommer att leva, och hur kan försäkringsbolaget veta hur mycket pengar man kan få varje månad för att pengarna ska räcka hela livet….
En intressant och relevant fundering och det lite torra svaret är att försäkring är ren matematik och antaganden om framtiden.
Lite förenklat kan man säga att varje försäkringsbolag gör antagande om hur länge alla försäkrade förväntas leva som ett kollektiv, typ som ett genomsnitt (livslängdsantaganden). En del kommer att avlida tidigare och en del kommer att bli gamla och avlida senare än genomsnittet. De som avlider tidigare bidrar med pengar till pensionen till dem som lever länge.
Eftersom allt kapital som ligger i försäkringarna inte ska betalas ut direkt utan under en lång period gör man också antagande om den förväntade avkastningen på innestående kapital, så kallad prognosränta.
När man har kommit fram till dessa antaganden gör man en beräkning av hur mycket den månatliga pensionen blir för varje individ.
Ju högre livslängdsantaganden desto lägre månatlig pension, allt annat lika. Ju lägre prognosränta desto lägre månatlig pension i början men högre i slutet, allt annat lika.
Vill du veta mer om hur detta fungerar eller vill veta hur bolagens antaganden påverkar pensionen kan du gå in på konsumenternas.se och jämföra de olika bolagen.
Lämna en kommentar