Jag läser i dagens tidning att pappor enligt TCOs pappaindex, i allt större utsträckning tar ut föräldraledighet.
Trots att det till och med finns en jämställdhetsbonus som man inte ens behöver ansöka om, går ökningstakten av pappor som är hemma med sina barn väldigt långsamt.
Enligt TCOs rapport tar det, med dagens ökningstakt, närmare 60 år innan vi är där. Det innebär allt annat lika och om jag tänker rätt, att mina eventuella barnbarns barnbarn lever i ett samhälle där båda föräldrarna delar på föräldraledigheten. Det känns ju inte så upplyftande måste jag säga.
Enligt rapporten bestraffas dessutom kvinnor i stor utsträckning på arbetsmarknaden när de får barn, medan männen snarare belönas. Det innebär de facto att kvinnor straffas ekonomiskt hela livet om de får barn, eftersom storleken på pensionen i slutändan är väldigt beroende av livsinkomsten.
Viktiga saker att fundera över och ta hänsyn till när det är dags att bilda familj!
Tyvärr är det värre än så. Kvinnor bestraffas inte när de får barn, utan kvinnor bestraffas innan de får barn, sedan de fått barn och oavsett om de idag saknar barn och aldrig kommer att få barn.
Detta helt enkelt eftersom det är större risk att en kvinna kommer vara frånvarande från arbetet av ”barnsliga” skäl i framtiden än att en man kommer vara det (trots att alla barn – möjligen med 1 historiskt undantag – har såväl en man som en kvinna som förälder).
Och därmed satsar arbetsgivare (som kollektiv betraktat) lite mindre på gruppen kvinnor (lönemässigt, karriärmässigt och anställningsmässigt) – statistiskt sett.
Och plötsligt drabbar/straffar varje familjs privata köksbordsbeslut alla kvinnor negativt (statistiskt sett – många undantag finns naturligtvis!) naturligtvis. Inte alla inser det. Många inser det men prioriterar rätten till köksbordsbeslut högre än kvinnors lika lön (och pension). Tyvärr.
Tack för att jag via detta inlägg fick kunskapen om att jämställdhetsbonusen numera inte behöver ansökas separat, utan sker per automatik. Det var en viktig nyhet.