Jag har en kompis, som varenda gång han träffar mig, säger att han nästa gång ska ta med sig sina pensionspapper så att jag får förklara för honom vad det står i dem. Ja, gör det säger jag varje gång.

Hittills under tio års tid har han aldrig gjort annat än att prata om saken, och han verkar lika frustrerad varje gång vi ses.  Ska sanningen fram så blir jag också frustrerad och lite irriterad över att han alltid säger samma sak, han kommer liksom aldrig till skott.

I somras sa jag till honom att han inte behöver ge sig själv dåligt samvete längre för att han glömmer sina papper varenda gång vi träffas. Jag förklarade att han inte behöver mig för att få full koll, han kan istället gå in i rådgivningstjänsten. Den finns där dygnet runt och han kan använda den närhelst det passar. Han såg lite skeptisk ut men tackade i alla fall för tipset.

När vi sågs igen i förra veckan var det första gången på väldigt länge som han inte pratade om sina pensionspapper. Han kanske bara glömde bort det men jag väljer att tolka det som att han äntligen fått ro i själen genom att ha kollat i rådgivningstjänsten.