För någon månad sedan var jag ju hos en rådgivare som ville ge mig förslag på hur jag skulle placera mina privata sparpengar – nu har jag fått förslagen.
Trots att det sista jag sa innan jag klev ut genom dörren var att jag inte var intresserad av strukturerade produkter av typen aktieindexobligationer, var det den sparprodukten som ingick i förslaget.
Förutom att produktbroschyrerna var otroligt tunga att få i mailen var de dessutom obegripliga att förstå.
Under rubriken som ska förklara hur en av produkterna fungerar står det: ”Avkastningspotentialen motsvarar aktiekorgens utveckling multiplicerat med deltagandegraden som är indikerad till 1,0 för investeringsalternativ 1* och 1,0 för alternativ 2*. Slutgiltiga deltagandegrader fastställs senast på startdagen och de kan bli såväl högre som lägre än de indikerade nivåerna, dock lägst 0,7. ” (*produkterna heter egentligen något annat)
Eh, what? säger jag och kliar mig i skallen. Vad jag däremot förstår när jag räknat på siffrorna som står i ett exempel, är att jag totalt ska betala 8 procent i avgift. Det innebär att 8 kronor av varje hundralapp jag sparar går bort i avgift.
Vilket tydligen är en alldeles normal avgiftsnivå när det handlar om denna typ av rådgivning och produkt. Men det innebär för min del att det måste bli en väldigt hög avkastning på mitt sparande för att jag ska gå med plus.
Tack, men nej tack säger jag och fortsätter med mina ospännande fonder som har avgifter som kanske motsvarar 50 till 75 öre på varje hundring. De har dessutom gett mig en avkastning på ungefär 6 procent (efter avgifter) per år i genomsnitt och det är jag fullkomligt nöjd med :-).
Hahaha. Jorå, jag vet att du gör ditt och jag mitt! :)
Om du läser mitt senaste blogginlägg så ser du att jag gör mitt bästa för att råda bot på okunskapen:-)
Hej igen Anna.
Tack för dina svar!
Skönt att höra att det inte är ngr konstigheter! :) Men för den vanlige löntagaren, dvs. han eller hon som vare sig har kunskap eller intresse, så är det ju uppenbarligen konstigheter. Mätning efter mätning kungör konstant att privatpersonen saknar kunskap och/eller informationsstöd kopplat till sina olika delar av pensionen så någonstans tappar ”branschen” sina kunders intresse. Man skulle nästan kunna tro att etablerade aktörer vill ha det så….?
Jag håller fullständigt med; att vara säljare/försäljare är sannerligen ett riktigt yrke och fyller sitt värde i kedjan. Definitionen av sälj är ju heller inte det ngr konstigheter; jag som konsument vill köpa ngt och en säljare har som mål att sälja detta till mig.
Om vi istället vänder blicken mot professionen Rådgivare och tittar på vad det är; jag som konsument vill förändra ngt och en rådgivare ska ge mig råd om vilka alternativ som står mig till buds. En bra och seriös rådgivare ska hela tiden utgå från min målbild och på vilket sätt jag vill uppnå min målbild. Rådgivaren ska utifrån detta (i sin roll som expert) presentera ngr förslag för mig (som novis) samt förklara vad som skiljer dessa åt, vilka fördelar och risker de har samt vad det kostar.
Det kanske t.o.m., i den bästa av världar, går att kombinera ovan exempel!?
Nu ska jag avrunda lite snyggt innan du och dina läsare somnar. :) Det är dock ett extremt intressant OCH viktigt ämne som av utrymmesskäl tyvärr inte kan diskuteras fullt ut här.
Vänligen
Mikael Wasiljeff
Hej Mikael!
Ja visst är det en intressant iakttagelse:-)
1. Jag blev erbjuden kostnadsfri rådgivning via min privata telefon och blev nyfiken.
2. Det spelar ingen roll vilken förmedlare det var, jag berättar om en personlig upplevelse, och har inget intresse av att hänga ut någon enskild.
3. Det finns säkert rådgivare också, men jag menar att man som säljare också ska erkänna det. Säljare är ett yrke och det är ju inget konstigt med det.
Vilka fonder jag har valt är också ointressant, däremot kan jag säga att jag har valt att ha en bra riskspridning med bara en liten del i högriskfonder. Och jag tittar både på avgifter, historisk avkastning och rating när jag gör mina fondval, och jag anlitar inte någon företag för att göra mina eventuella fondbyten. Inga konstigheter alltså:-)
mvh
Anna
Hej Anna.
Oerhört intressant beskrivning av en del av finans-, bank- och försäkringsbranschen! Jag har några frågor till dig:
1. I vilket syfte träffade du en rådgivare från förmedlarföretag?
2. Vilket förmedlarföretag träffade du?
3. Finns det, i ditt tycke, inga rådgivare utan endast säljare?
Avslutningsvis, varför inte delge dina läsare i vilka fonder du har valt att placera dina pengar!?:)
Vänligen
Mikael Wasiljeff
Jag håller med – en säljare är en säljare även om det i mitt fall faktiskt inte var en rådgivare från någon bank utan en förmedlare.
Jag har arbetat på bank som ansvarig för ett bankkontors privatverksamhet (det fanns också företagskontakter). Jag
minns att det runt 1990 blev nya vindar i bankvärlden. Nu skulle man sluta ge råd och börja sälja. Det kom säljcoacher under de kommande åren och det har fortsatt. Interna säljtävlingar och kurser på fina hotell där man skulle lära sig att just sälja. Vi var inte vana vid detta. Våra kunder hade sett oss som en oberoende part som gav råd som man kunde lita på. Nu sålde vi och kunderna var inte förberedda. Och detta har fortsatt. Om du blir erbjuden rådgivning av en rådgivare så är det försäljning av en försäljare. Man skall sälja bankens egna produkter/tjänster och som du skriver så fick du förslag som ger banken maximal avkastning. Du får nåt men det är inte så lätt att räkna ut vad det blir. Om det blir nåt. För egen del så bytte jag bransch just för att jag inte stod ut med att kränga…