I Sverige har vi egentligen ingen pensionsålder längre, även om 65 år fortfarande finns med i mångas medvetande. Från 1914 fram till 1976 hade pensionsåldern varit 67 år men på ett initiativ av centern, som det verkar, 1974 sänktes den alltså till 65 år ett par år senare.

Därefter har 65 år varit den gällande fram till vårt allmänna pensionssystem sjösattes 2000. Och som sagt idag är det möjligt att ta ut allmän pension från 62 års ålder, men det finns ingen övre åldersgräns och du kan jobba och ta ut pension samtidigt om du vill.

Pensionsmyndigheten har undersökt  hur allmänheten ser på detta med pensionsålder, genom att ställa frågor till urval av tusen personer mellan 20 – 65 år. Inte helt förvånande svarar de flesta att de anser sig behöva jobba längre än till 65 år, och bland de yngre sa sig så många som nio av tio behöva jobba längre än till 65 år.

Om jag ser till de unga vuxna jag har i min omgivning tror jag ingen tänker ens en ålder när de ska sluta jobba. Inställningen är istället att jobba gör man så länge man orkar, tycker det är kul och man har något att tillföra. Alltså ungefär samma läge som det var före 1914, med den gigantiska skillnaden att de flesta av oss i stor utsträckning idag kan välja hur vi vill leva våra liv. Dessutom kommer vi att leva både gott och länge även efter vi slutat förvärvsarbeta.

För egen del så inser jag, efter att ha jobbat hemma i många veckor, hur mycket jag saknar mina arbetskamrater och det sociala sammanhang det faktiskt innebär att ha ett jobb att gå till.