På gårdagens DN debatt skriver finansanalytikern Peter Malmqvist att svenska pensionssparare inte kan hantera risk i pensionssparandet. Enligt Peter Malmqvist tar vi alldeles för stora risker mot slutet av vårt yrkesliv då vi egentligen borde tagga ner den istället.

Jag vill nog påstå att många tar alldeles för stora risker även långt tidigare.

När jag jobbade på bank i slutet av nittiotalet blev kunder sura om vi rekommenderade fonder som hade lägre risk och därmed lägre förväntad avkastning. Jag kommer ihåg en tant som sa till mig ” Du som är ung ska väl inte vara så negativ om framtiden”.

Alla drogs med i yran och eftersom allting bara gick upp blev övertron på den egna förmågan att ”tjäna” pengar gigantisk och risker fanns inte – bara möjligheter. Något år senare hade bubblan spruckit och människor var helt chockade över det faktum att fonderna fick halverade värden istället för att ha 50-procentiga uppgångar. Då helt plötsligt hördes det röster om varför ingen hade berättat om riskerna och varnat småspararna för faran med att ha pengar på börsen!

Att förklara risk utan att låta som en domedagsprofet är rätt svårt tycker jag, men det är nödvändigt att prata om det – ofta. För vi människor verkar ha ett väldigt kort finansiellt minne och en förmåga att förtränga sådant som är obehagligt, och det är alltid obehagligt att se sina besparingar minska i värde.