Kvinnor ska ha högre lön helt enkelt

I gårdagens DN uttrycker Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll en oro för att kvinnor har − och kommer att få betydligt lägre pension än männen.

Detta är ju ett faktum och jag kan hålla med ministern att den pensionsskillnad som Collectum räknat ut för privatanställda tjänstemän på 6 000 kronor i månaden är väldigt stor. Däremot delar jag inte hennes uppfattning om att den stora boven i det dramat är tjänstepensionen.

I den allmänna pensionen finns ett tak för intjänande vilket gör att inkomster över cirka 39 000 kronor i månaden inte ger pensionsrätt. Den allmänna pensionen beräknas ge ungefär hälften av lönen i pension. Tack och lov har de flesta som jobbar ett komplement till den allmänna pensionen i form av en tjänstepension. Den har i de flesta fall, till skillnad från den allmänna pensionen, inget tak för intjänade. Avsättningen till tjänstepensionen blir högre ju mer man tjänar eftersom man missar så mycket i allmän pension.

I dagens Sverige finns det fortfarande en stor löneskillnad mellan män och kvinnor även om den klyftan minskar. Kvinnor jobbar tre gånger så ofta deltid vilket i sig ger lägre inkomst så klart och därmed lägre pension, men det kan också bidra till sämre löneutveckling även efter återgången till heltid. SCB säger att deltidsarbetet är den klart största orsaken till att kvinnor bara har 66 procent av männens pension.

Med hänsyn taget till ovanstående känns det lite konstigt att skylla dåliga pensioner på våra framförhandlade avtal. Det är inte avtalen som är det största problemet för jämställda pensioner – det är de livsval både kvinnor och män de facto gör.

 

Av |2015-12-09T13:07:33+01:009 december, 2015|Pension i samhälle, Tjänstepension|0 kommentarer

Svårare än raketforskning?

I en artikel i dagens DN står det att fler vill jobba efter 65 år. Men undersökningen som artikeln bygger på och som är framtagen av AMF, visar på stora skillnader mellan män och kvinnor. Närmare 30 procent av männen vill jobba efter 65 medan motsvarande siffra hos kvinnorna är 20 procent. Som vanligt är det framförallt högutbildade män som kan tänka sig att jobba länge, medan lågavlönade kvinnor ogärna vill jobba efter 65.

Det här känns ju knappast som en revolutionerande nyhet, men igår fick jag ytterligare förklaring till att kvinnor i Sverige inte är sugna på ett yrkesliv efter 65 år. Jag var på en föreläsning som AFA Försäkring anordnat där Christin Mellner, arbetslivsforskare och doktor i psykologi, berättade om det gränslösa arbetet. Det vill säga den, för många, osynliga gränsen mellan jobb och fritid.

I en studie som Christin Mellner och hennes forskarkollegor genomfört visar det sig bland annat att även de kvinnor som gått ner på deltid i praktiken jobbade 40 timmar eller mer. Förutom att svenska kvinnor jobbar mest i hela Europa så ökar dessutom stressnivån när vi kommer hem, medan mannens sjunker när han kliver innanför dörren därhemma.

Finns det verkligen någon som tjänar på att kvinnliga medborgare leder låglöneligan, stressligan, sjukskrivningsligan, deltidsligan, garantipensionsligan och så vidare och så vidare.

Att det ska vara så attans svårt att få ordning på detta!

Av |2013-10-17T16:47:10+02:0017 oktober, 2013|Tankar kring pension och försäkring|0 kommentarer