Pensionsåldersnoja

Jag har precis avslutat en liten trevlig bok om åldersnojan på arbetsmarknaden.

Det är TRR Trygghetsrådet som intervjuat ett antal intressanta personer från olika generationer med erfarenhet av arbetsmarknadens syn på ålder. Alla de intervjuade är öppna för att jobba så länge som möjligt, några av dem spår till och med att pensionsålder kommer att försvinna helt och hållet.

Och varför inte – att samhället har en pensionsålder överhuvudtaget är en relativt ny företeelse som hänger ihop med industrialismens intåg. Tidigare jobbade man så länge man orkade oavsett hur gammal man var, och när orken tröt fick man förlita sig på släkten eller möjligtvis kyrkan.

I dag lever vi betydligt längre än vi gjorde för 150 år sedan och samhället ser helt annorlunda ut. Professor Emerita Bodil Jönsson hänvisar i boken till en hälsoundersökning som visar att människor över 66 år är den grupp som mår bäst. Hon konstaterar också att en 75-åring idag rent fysiskt är som förra generationens 65-åring.

Statsminister Fredrik Reinfeldt snackade i vintras om möjligheten att jobba till 75 år, men det känns ju rätt avlägset idag. Men att jobba längre än till 65 år är en tanke som vi bör vänja oss vid, och enligt Pensionsmyndigheten så kan ett par år extra i yrkeslivet ge ett rejält tillskott i pensionskuvertet.