Foto: Johner

Att föda fler barn räcker inte och inte heller en markant ökad invandring – effekterna på pensionssystemet blir marginella enligt statistiska Centralbyrån. Det enda som ger effekt relativt snart och i tillräckligt stor omfattning är att yrkeslivet blir längre.

Det här framkom på ett seminarium som jag bevistade igår på temat ”Bortom 65 – strategier för förnyade livschanser på arbetsmarknaden”. Det var Framtidskommissionen som bjudit in för att bland annat berätta om hur framtiden kan te sig när det handlar om hur länge vi lever, hur friska vi är och i vilka åldergrupper det finns flest människor.

Om jag fattade fakta rätt så kommer det vara fler som avlider än som föds kring 2030. Då kommer också försörjningskvoten, det vill säga de icke förvärvsarbetande i förhållande till de som arbetar, att vara 0,9. Alltså nästan en person ytterligare att försörja för den som arbetar.

Av de flickebarn som föddes under förra året beräknas hälften uppnå 90 års ålder och av 2011 års pojkar kommer hälften att uppnå sin 88-årsdag.

Jag läste för länge sedan någonstans att kungen på 50-talet skrev personliga hälsningar till de som fyllde 100 år, de var nämligen så få så det var praktiskt möjligt.

Härom veckan var jag och hälsade på min äldsta kompis Karin som fyllde 100 år. Mig veterligen fick hon ingen personlig kunglig hälsning, men det kan ju bero på att det 2012 är så många som uppnår denna aktningsvärda ålder så hälsningarna helt enkelt inte hinns med. För antalet 100-åringar i Sverige har ökat lavinartat – år 2010 var antalet 100-åringen över 1 500 personer varav 85 procent var kvinnor, att jämföra med drygt 100 personer för 45 år sedan.  

Det klart som korvspad att dessa fakta påverkar samhället och oss som bor och verkar här. Frågan att fundera över är hur vi som individer förhåller oss till de utmaningar ovanstående fakta påvisar.