Efter gårdagens pensionsträff i Umeå kom det fram en kvinna med en bunt papper som hon ville ha hjälp med att tyda.
Det visade sig att hon jobbade på ett företag som först för ett par år sedan skaffat kollektivavtal. De hade innan dess haft en tjänstepensionsplan hos en av våra mest kända försäkringsförmedlare.
Eftersom hon hade jobbat väldigt kort tid utan kollektivavtal var den gamla, icke aktiva försäkringens kapital litet, strax under 10 000 kronor.
Under förra året hade denna kvinna betalat cirka 500 kronor i olika typer av avgifter samtidigt som värdeminskningen varit ungefär lika stor. Hon har alltså betalat cirka fem procent i avgift till förmedlaren som lyckats krympa hennes kapital med ungefär lika mycket.
Man kan ju undra vad avgifterna har gått till – inte verkar det vara till rådgivning i alla fall.
Ja, lätt är det inte och det finns många som erbjuder sina tjänster mot en slant som uppenbarligen varierar väldigt i storlek.
Men PTKs rådgivningstjänst är oberoende i den bemärkelsen att det inte finns några som helst provisioner inblandade och den är kostnadsfri för användarna.
Det är oerhört svårt att få oberoende råd. Jag hävdar att enda möjligheten är att helt enkelt betala för råden. Om den som ger råden har egna produkter kan råden aldrig bli helt oberoende. Är råden ”gratis” är de normalt inte oberoende, eller i alla fall inte heltäckande. Man får nog fråga sig vem som finansierar rådgivaren och bedöma det därifrån!
Arbetsgivaren har ett stort ansvar att se till att den säljare/förmedlare/rådgivare man släpper in till sin egen personal verkligen ger råd. Vill man ha verkligt oberoende råd måste någon betala för det, antingen arbetsgivaren eller den anställde själv.